Milspåret.

Det blev en tur till Vidingsjö för att springa milen, nu på eftermiddagen. Det gick riktigt bra. Jag lyfter inte så mycket på fötterna, när jag springer. Resultatet är att jag snubblar till lite då och då, på rötter och stenar. Maken sprang bakom och var nervös hela tiden. Till slut föll jag handlöst i backen. Det gick bra som tur var. Ett litet blåmärke på ena knät, och en liten skråma på det andra benet.

Nu laddar vi för hemma-hamburgare, och årets första rose.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0