Sega ben.

Det var det idag. Men jag är iallafall glad att jag gav mig ut på en löprunda. Inte svävade jag fram, men det var skönt med frisk luft.

Det är många som springer, och går runt ån, trots att det är mörkt. Tur att jag har en gul väst, så att jag syns. Helt svartklädda människor är svårt att se i mörkret. De bara dyker upp, helt plötsligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0